fbpx

I boken ”The Mind Beyond the Mind” [1]  finns ett avsnitt som handlar just om meditation i psykosyntesterapi. Jag har fått författaren Andrea Bocconis tillstånd att citera fritt från boken, som innehåller olika artiklar om psykosyntes. Den första artikeln handlar alltså om meditation i psykosyntesterapi.

Andrea beskriver hur han arbetar med en klient i flera månader, hur de arbetat med det undermedvetna genom drömmar och hur klienten börjar förstå sin historia, sina relationer och förhållanden. Klienten börjar förstå och blir samtidigt rädd för att upprepa destruktiva mönster från sin barndom. Han förstår men har svårt att ändra sitt eget beteende, där han har svårt att kontrollera sin ilska.

Andrea beskriver hur han guidar sin klient i ökad kroppsmedvetenhet, hur han får minnas sin senaste attack av ilska och hur det kändes i musklerna, i kroppen. Klienten får under en tid träna på detta att känna igen ilskan och vad som händer i kroppens spänningar och i känslorna. Gradvis går klienten över till att börja bli medveten om sig själv som ett vittne, en observatör, detta för att underlätta ett mer medvetet förhållningssätt till det som sker i kroppen när känslan slår till och kidnappar.

Det här, säger Andrea, är själva grunden i att träna psykosyntes så som det en gång beskrevs av Roberto Assagioli, psykosyntesens upphovsman.

Börja med närvaro, medvetenhet, känn igen hur en känsla känns, vad som sker i kroppen och hur man själv reagerar när den känslan kommer. Allteftersom man blir mer medveten om det som sker, får man också större förmåga att ’känna’ känslan utan att behöva identifiera sig med den.

Jag har en ilska i kroppen.
Jag känner ilska i kroppen.

Att ha sina känslor och tankar stället för att identifiera sig med den känsla eller de tankar som uppstår. Att inte vara sina känslor.

”Jag har mina känslor, men jag är inte mina känslor.”
”Jag har mina tankar, men jag är inte mina tankar.” [2]

Att i stället identifiera sig med ”Jag”, att vara den som observerar är att samtidigt ge mer kraft åt ”Jag”, den inre medvetenheten. Att bjuda in detta i meditation är att påbörja det första steget mot självidentifiering och frigörelse olika yttre roller som kan ha sitt grepp om en; Presteraren, Vinnarskallen, Bråkstaken, Den Duktiga, Kontrollanten, Kritikern och många fler.

Att arbeta på detta sätt för att finna sitt inre ”Jag”, sitt inre varande, är något som även har använts med framgång i andra miljöer än de rent terapeutiska. Bland annat i det största fängelset i Delhi i Indien, där en ny fängelsedirektör introducerade meditation (vipassana) för de intagna, med fantastiskt fina resultat. Det finns en video på Vimeo, som berättar om den historien. [3]

Det är något mystiskt med detta att finna ”sinnet bortom sinnet” eller ”the mind beyond the mind”. Mästare Eckhart har uttryckt detta på sitt vackra sätt:

”I am not who I believe to be and neither are you. What we call I and you is in reality a projection, and if we go far enough in stripping away our veils we will reach a point where there will be neither an I or a you. We will realise that our real self has nothing to do with the function , I am none of the things I do, or any of the roles I play, with others or myself. These projections, including thos of god, serve to avoid the void, even though they may be partially real.”

Att introducera en så relativt stark övning som avidentifiering, att skapa utrymme att observera inlärda roller och beteenden är något som behöver varsamt och kunnigt handlag av psykosyntesterapeuten och något som han eller hon tränar många år att uppnå själv. För att kunna introducera meditation och modellen för avidentifering måste terapeuten känna sig säker på att klienten också har en bas att stå på inom sig själv. Varsamt och steg för steg arbetar psykosyntesterapeuten så att metoden kan absorberas och tillämpas i vardagens olike situationer där känslor och tankar uppstår.

Meditation är en gyllene väg till ökad medvetenhet. Ordet meditation kommer från sanskrit och ordet ’mederi’, vilket betyder både att reflektera djupt och att läka.

Det finns mer att skriva om från Andrea Bocconis bok, men för denna gång avslutar jag med ett citat:

”Use the mind to go beyond the mind”
(Father Bede Griffiths)

Bokens titel vilar på detta citat och jag ser det som en vacker inbjudan till oss alla att vila i den medvetenhet som finns bortom tanken.

Och det är gott så.

Ann Marie Lamb
Diplomerad psykosyntesterapeut PSA®
Rektor och verksamhetsledare vid Stiftelsen PsykosyntesAkademin

[1] Andrea Bocconi: ”The Mind Beyond the Mind” s 13
[2] Psykosyntesens avidentifieringsövning (början).
[3] https://vimeo.com/118907950