fbpx

Ett centralt förhållningssätt i psykosyntes är det som kallas för avidentifiering. Det handlar om att träna förmågan att på ett icke-dömande sätt observera sin egen upplevelse. Ofta förlorar vi oss helt i våra inre upplevelser så att vi inte medvetet registrerar vad som händer utan i stället reagerar mer eller mindre automatiskt. När vi kan bli medvetna om och iaktta vår upplevelse är vi inte längre helt identifierade med den, och då är det möjligt att på ett friare sätt välja hur man vill förhålla sig.

Ett vardagligt exempel kan vara upplevelsen av stress. När stressnivån är hög är det vanligt att drabbas av tunnelseende och kanske bli mer lättretlig, samtidigt som det också är en väldigt kroppslig reaktion med ökad hjärtfrekvens, sämre matsmältning etc. Ofta låter vi vid sådana tillfällen stressen styra oss, utan att medvetet registrera vad som faktiskt pågår inom oss. Att stanna upp och iaktta sin upplevelse är något annat. Om jag medvetet lägger märke till hur det känns i kroppen, om jag kan observera min lättretlighet, iaktta vilka tankemönster jag hamnat i, så har stressen blivit något jag har i stället för något som har mig. Det skapar en distans som gör det möjligt att göra mer medvetna val, upplevelsen går att hantera på ett annat sätt.

Om vi reflekterar över längre tidsperioder i livet går det ofta att se att våra upplevelser förändras över tid. Skillnaden mellan de lyckligaste stunderna i livet och de värsta är enorm. Ändå är det på något sätt samma ”jag” som har både de bästa och de värsta upplevelserna. ”Jag” är själva medvetandet, den som upplever. Medvetandets innehåll är alla våra skiftande livserfarenheter och de tankar, känslor och kroppsreaktioner som de väcker. Upplevelserna skiftar, upplevaren är konstant.

Möjligen kan det då låta som att avidentifiering skulle handla om att på något sätt sitta på läktaren till sitt eget liv och nöja sig med att iaktta alla upplevelser på bekväm distans, men så är det inte. Avidentifieringens syfte är att ge ökad inre frihet. Erfarenheten av att jag har mina upplevelser och att det ”jag” som har upplevelserna är detsamma oavsett om de är behagliga eller obehagliga, ger en ökad förmåga att verkligen vara med det som är.

Fredrik Lundh
Legitimerad psykoterapeut
Diplomerad psykosyntesterapeut PSA(R)
Huvudlärare och handledare vid Stiftelsen PsykosyntesAkademin