fbpx

När en bok helt faller sönder i sina beståndsdelar. När uppslag efter uppslag spricker upp i lösa sidor. När understrykningarna signalerar upptäckarglädje och igenkännande genom noteringar eller symboler i marginalen. När man ser en sådan bok – då kan man vara helt säker på att den boken har betytt något särskilt för sin ägare och läsare!

En sådan bok i min bokhylla är Roberto Assagiolis bok ”Om viljan”. Den tar jag fram och läser i med jämna mellanrum och upptäcker ständigt nya perspektiv eller det är kanske snarare så att perspektiven djupnar för varje gång jag går tillbaka och läser ett avsnitt. Hans böcker är nu sådana. Det är inte böcker man slöläser, om man nu tycker om att glida över texter. Det är snarare så att hans böcker blir till verkliga vänner man återvänder till och lär känna nya sidor hos för varje möte.

Boken ingår som obligatorisk kurslitteratur på den tvååriga grundutbildningen på PsykosyntesAkademin. Som kurslitteratur kan den kännas tung till att börja med, men som komplement till allt man upplever och lär sig om sig själv under utbildningen, så blir den en kär vän och följeslagare. Som uppslagsbok ger den alltid de svar man behöver när man söker.

Att medvetet uttrycka den man är genom viljan, det medför en känsla av frihet och glädje. Att aktivt välja är ett ställningstagande för en själv. ”Detta är jag och jag väljer.” Viljan som subjekt och verb. ”Jag är vilja och jag väljer”. Ett lugn och en glädje infinner sig. Vägen till denna känsla av existentiell frihet går via ökad självkännedom.

Assagioli skriver själv i sitt förord till originalutgåvan av boken:

”Alla kan ha, eller har haft, den existentiella upplevelsen att utöva sin vilja, men ofta utan att helt märka eller förstå det. Denna bok är skriven som en inledning och guide till en sådan upplevelse och som en lärobok. Den är avsedd som ett verktyg för utforskandet, utvecklandet och bruket av viljan. Den beskriver inte bara hur viljan vanligen fungerar utan också hur den fungerar bäst. Den går igenom viljans egenskaper och dess olika aspekter, stadierna i viljeakten och de syften som den kan styras mot. Det är i stort sett en fenomenologisk undersökning byggd på min egen erfarenhet och på uttalanden och uppgifter från mina klienter, studenter och kolleger genom många år. Mängden empiriska data som jag har samlat ger en stabil grund för en beskrivning av olika metoder, tekniker och övningar för viljans praktiska träning och för hur den bäst kan användas på alla existentiellnivåer, från den personliga till den transpersonella och in i det område där den individuella viljan smälter samman med den universella.

Boken är också en preliminär karta över viljeakten baserad på psykologins utveckling på senare tid – det vill säga existentiell, humanistisk och transpersonell psykologi – ven om den har sina rötter i äldre uppfattningar.”[1]

Den svenska utgåvan kom ut 30 år senare och i förordet till ”Om Viljan”, som publicerades 2003 skriver Stiftelsen PsykosyntesAkademins dåvarande rektor Fredrik Lundh:

”Om Viljan publicerades första gången 1973, året innan dess författare, Roberto Assagioli, avled vid 86 års ålder. Såsom det sista han skrev under sin livstid kan den läsas både som en djuplodande text om ett specifikt ämne, viljan, och som en sammanfattning av den erfarenhet och de teorier han utvecklat under ett långt yrkesliv som psykiater.

Om Viljan är den första bok av Assagioli som ges ut på svenska. Behovet av svenska utgåvor av central psykosynteslitteratur, och då särskilt Assagiolis egna böcker, har ökat under senare år i takt med att intresset för psykosyntesen som tanketradition och metod har växt i Sverige. Sedan den första professionella psykosyntesutbildningen startade 1989 vid PsykosyntesAkademin har tusentals människor kommit i kontakt med metoden i utbildningar, som terapiform eller som ett verktyg för organisationsutveckling.

Roberto Assagioli räknas som psykosyntesens grundare. I sin ungdom kom han i kontakt med och inspirerades av psykoanalysen. Han betraktades som psykoanalysens företrädare i Italien av såväl Freud som Jung, men kom snart att utveckla en egen teori om människans psyke som han 1926 gav namnet psykosyntes.

Assagioli själv var alltid noga med att betrakta sina egna teorier som preliminära och han varnade ofta för den tankeortodoxi som lätt kan uppstå inom alla skolor och traditioner. Samtidigt är det naturligtvis oumbärligt för alla som är det minsta intresserade av psykosyntes att läsa Assagioli med hans egna ord. Ibland kan kanske hans iakttagelser framstå som något föråldrade för en modern läsare, men oftare tycks han ha varit före sin tid.” [2]

Psykosyntesen brukar kallas för en psykologi med själ och vilja. När man börjar utforska sig själv, vem man är, vem man blir i mötet med andra och vad som är ens sanna väsen, då kan man börja ana viljans mystiska natur.

Ann Marie Lamb
Diplomerad psykosynteserapeut PSA®
Rektor och verksamhetsledare vid Stiftelsen PsykosyntesAkademin

[1] Ur förordet till den första utgåvan av ”The Act of Will: A Guide to Self-Actualization and Self-Realization” av Roberto Assagioli.
[2] Ur förordet av Fredrik Lundh till den svenska utgåvan ”Om viljan” publicerad 2003.